Mimi, en liten hund.
Mimi är den lilla hund, som min särbo och jag har köpt tillsammans. Saknaden efter min särbos förra hund, Tindra, blev så stor att vi kände båda att det var dags att skaffa oss en ny fyrfota familjemedlem. Efter en tids funderande och sökande fann vi så en valp som vi fastnade för. En blandrashund. Det är Shih tzu, Pudel, Cavallier King Charles och Griffon Bruxellois i en salig blandning. Det är med andra ord en hund som inte blir så stor utan en liten behändig kompis.
När jag hade en ledig dag passade vi på att besöka uppfödaren i Vittinge för att se om den valp vi sett i en annons skulle vara passande. Det stod klart ganska omgående att vi var överens om att vi funnit den familjemedlem vi sökte.
Mimi var, när vi besökte uppfödaren, 6 veckor och därmed ett riktigt litet charmtroll. Nu var hon inte den enda valpen utan det fanns fler ur en annan kull samt en bror till Mimi. Hon var dock den som föll oss mest i smaken. Vi föll pladask för henne och det tog inte lång stund innan vi hade bestämt oss för att det Mimi som var vår nya familjemedlem.
Nu har vi en tid framför oss som är minst sagt spännande. En liten varelse som skall inlemmas i familjen och få lära sig allt en liten hund behöver kunna. Men även jag och min särbo kommer att få lära oss en hel del om hur det är att uppfostra en liten hundvalp.
Idag, 2011-10-28, kunde vi äntligen hämta vår nya familjemedelm, som vi har längtat så efter. Hon fick komma till oss på sin tvåmånadersdag.
Resan hem till Strängnäs gick bra och hon gjorde sig snabbt hemmastadd. Det tog bara några sekunder så hade hon sprungit ut i köket och kissat en skvätt. Något som hon ljudligt annonserade med glada pip.
Hur kan man stå emot en liten hundvalps blickar? Jag har i alla fall svårt att göra det.
Vid 5 månaders ålder är Mimi en hundfröken med en egen stark vilja. Hon vet vad hon vill och får hon inte som hon vill så protesterar hon. Ibland riktigt ljudligt. Hon är lekfull, nyfiken och kelig.
Från vardagsrumssoffans ryggsröd hemma hos husse har hon en bra utsikt. Och det samtidigt som hon kan ligga och mysa.
Det är dock inte bara mys och kel som är livet för Mimi. Hon tycker om att vara ute och har sina favoritstigar i skogen på Tingstuhöjden.
Ibland får jag vänta på Mimi men ibland är det tvärtom. Men vi har ytterst sällan bråttom så en liten paus brukar inte störa.
Är det solsken och bara några få minusgrader kan det ju aldrig skada att prova på att sol en liten stund.
Inte utan anledning som Mimi ibland blir kallad snögumma. Snön fastnar i hennes päls och det kan bli rejäla klumpar som sedan tar en stund att tina när hon kommer in i rumsvärmen igen. Men hon verkar inte frysa och det är nog bara naturligt med tanke på hennes långa och luftiga päls.
Att få ta sig en promenad i skogen är omtyckt. Att det kan vara ganska ojämn mark spelar ingen roll för en vig hundvalp som Mimi.
En en skogspromenad är det skönt att få ta sig en liten middagslur i den sköna sängen.
En sak som Mimi inte tycker om är att bli duschad. Hon allt vad hon kan för att slippa, men när hon väl är duschad så har hon inget emot att få sitta inlindad i en handduk i mattes eller husses knä.
Linslus eller inte, men nog har hon blivit fotograferad allt som oftast. Här har hon ställts upp på ett bord utomhus en sen blåsig eftermiddag.
Mimi har ett tempo när hon leker och det är full fart. Men så helt plötsligt kan hon ta en kort paus för att hämta andan och nya krafter. Att lägga sig platt på magen på mattes mjuka matta är tydligen skönt.