Om ett litet torp.
Sida 3.
Vattenfrågan var viktig. Den brunn som finns nära torpet var inte en brunn att lita på vid riktiga torrsomrar. En sådan sommar var det 1914. Då sinade brunnen och även de källor som finns i torpets närhet. Men vatten var ju en livsviktig nödvändighet, så det blev att hämta vatten där det var möjligt. Man ställde en tunna på en gammal kälke och släpade ekipaget på den smala grusvägen till en stor gård ett antal kilometer bort. När tunnan var fylld med det eftertraktade vattnet gällde det att släpa hem den. Och på hemvägen handlade det om att släpa det tunga ekipaget uppför en lång uppförsbacke. Och eftersom djuren förbrukade en hel del vatten var denna tur med kälken något man fick göra ett antal gånger per vecka.
Varmvatten fick man på det sedvanliga viset genom att värma vatten på spisen. Och genom att all matlagning och vattenvärmning skede på vedspisen så innebar det att det gick åt en hel del ved även på sommarhalvåret.
Vedboden kan nog räknas som en av de viktigare byggnaderna på tomten. Det gällde ju att ständigt se till att det fanns ved att tillgå i erforderlig mängd. Och så skulle det finnas ved i reserv. Utan ved så var det ju svårt att hålla värmen och laga maten.
När det var dags för att farmor skulle föda ännu ett barn plockades kortleken fram och sattes i barnens händer. Barnen fick sedan sysselsätta sig med kortleken vid vedboden tills förlossningen var avklarad.
Några lekplatser fanns givetvis inte för barnen annat än naturen runt stugan. Den lilla bäck, som nu är nästan helt försvunnen, fick agera badplats under varma sommardagar. Min pappa fick som ensam pojke finna sig att leka en hel del ensam. Ganska tidigt började han snickra. Fick han någon gång några ören så köpte han spik för pengarna. Han tiggde till sig socker- och margarinlådor av stadens handlare. Dessa lådor slog han isär och använde för att snickra garage och ladugård. Men han snickrade även kopior av de bussar och lastbilar, som fanns i staden.
Bussarna hade öppningsbara dörrar, stoppade säten om förebilden hade det och fungerande fjädring. Fjädringen bestod av bladfjädrar som han tillverkade av en kasserad mattpiskare av rotting. Tyvärr finns nu inget av dessa alster kvar.
Farmor och farfar hade givetvis katter. Det var Livet, Kristin och en rad andra katter. En katta kom från ett granntorp där hon inte behandlades väl. Hon kom genom skogen och fick stanna ett par dagar innan farmor gick tillbaka med henne. Efter några dagar så dök hon åter upp hos mina farföräldrar och då fick hon stanna där livet ut.